Åååh! Känns som att inget går bra just nu. Dåliga besked både igår och idag. Elr dem är dåliga för mig iaf. Jag fattar inte jag kämpar som en jude för att nå högsta möjliga resultat i skolan, men så ändå. Snacka om att det känns som jag precis har snubblat på mållinjen. Så surt att veta att man var så nära men ändå lyckas man inte. 5 steps forward 10 steps back? Jag vet jag har höga krav och förväntningar på mig själv, men I need it. Om jag inte hade kraven skulle jag aldrig kunna plugga. Jag behöver nåt som pushar mig och mina krav gör det. Men den negativa sidan av mina höga krav är att ibland lyckas man inte. Och då är det fan inte kul. Är så jävla arg! Det finns 3 personer som jag har lust att döda just nu. Bokstavligt allså. Trippelmord på rekarne.
 
Inte nog med det. Nu känns även mitt val till årskus 2 riktigt dålig. Ekonomi? Dont think so. Känns helt fel, känns mer som att Sam är min grej. När jag valde var jag inte 100% säker, det stod mellan ekonomi och sam men det blev ekonomi. Men allt eftersom den här terminen har gått har jag blivit mer osäker. Och idag när vi träffade lärarna och klassen och såg cheman med alla ämnen kändes allt bara bajs. Så begav mig tillsammans med Mickis till rektorn för att fråga om det går att byta. "Nästintill omöjligt" säger hon. Jävla piipunge. Den rektorn är inte populär i skolan måste jag säga. Så fick ta o skriva ett brev om varför jag vill byta som jag sen ska lämna till henne. Kul bara att man inte får veta om man kan byta förrän skolan börjar. På 12 jävla veckor kommer jag inte veta om jag ka gå Sam elr Spei. Fatta om man inte kan, vadå ska jag slösa bort 3 år på nåt jag inte vill? Jävla skitgrejer allting. Tur att min engelska och svenska lärare stöttar och ska försöka hjälpa oss med bytet.
 
Inte bara att skolan känns lagom kul just nu. Även andra saker sker.  Jag trodde kanske inte att förändringen skulle bli så som den blev. Visst det känns bra, it really does, men ändå. Trodde kanske inte att jag skulle sakna den här personen så mycket som jag gör. (och nu pratar jag inte om min älskling Sardonia som jag förövrigt saknar varje sekund och minut, Utan jag tror att de flesta vet vem jag menar) Jag visste att det skulle bli så, fast kanske intalade mig själv motsatsen. I dont know. What to do, what to do..
 
Jag tror fan vädret påverkar mig. Kan garantera att allt hade känts bättre om solen sken ute. Nu när det är grått o regnigt o allmänt äckligt ute blir man ju fan depressed bara av tanken på det.

Suck. Riktigt jävla tur att det inte är mkt kvar till sommaren iaf. För just nu ser jag mest fram emot lördan, då jag får träffa Sarda :D Och sen självklart sommarlovet! Ska bli så jävla skönt att det inte är sant! Direkt dan efter avslutningen drar jag o syrran till grekland. Något we both need right now! Längtar :D

För det är det som keeps me going. Mina underbara vänner som jag älskar väldigt mycket. Tror inte att jag behöver nämna era namn, och mina älskade syskon. What would Bullen do without you ;)

Oj, det var inte meningen att det skulle bli ett sånt här inlägg. Ber om ursäkt hehe blev lite fööör långt och liiiite för djupt. Och nu låter det fan som att jag är depressed elr något haha, men det är jag inte. Verkligen inte! Var bara tvungen att skriva av mig eftersom jag antar att mamma inte skulle bli så glad om jag skrek ut min ilska (?) här hemma haha ;) Bullen is fine, as always :D