OMG OMG OMG!

Gårdagen var bättre än bäst. Helt galet.
Fattar fortfarande inte.

Det började med att jag och Faisa tog tåget upp till Sthlm. Vi hann gå o käka en Louisiana på Kungshallen och gå omkring på stan en stund i det fina vårvädret. Där inhandlades det förövrigt en stor Brasilien flagga! Sedan begav vi oss med tunnelbanan mot Solna och Råsunda. Väl där behövde vi inte vänta mer än 10 min innan de släppte in. När vi kom in på arenan stod Ghanas lag ute på planen. Nånstans där började vi fatta att vi faktiskt skulle se Brasiliens match.
   Vi satte oss på läktarn, taggade som fan, och efter ett tag kom även de andra. Vi satt i stort sett bara o glodde mot avbytarbänkarna för att se när de skulle komma. Och så kom dem! OMG! Brasiliens lag gick in på planen, och sist kom såklart Ronaldinho. Jag höll på att ramla av stolen. På riktigt! När jag sen fick syn på Kaká också, var det kört. Jag skrek o grät o allt därimellan. Shiet!
   Sedan var det dags för nationalsång. Vi hade såklart laddat upp genom att lyssna på den en antal gånger. Texten satt inte så bra dock men vi nynnade med så gott vi kunde haha. Ronaldinho visades på storskärm och det brast igen! Men sen dök det upp en annan sjuk sak. Elr det dök upp en annan person. Självaste KOFI ANNAN! Shiet det blev många flugor på samma smäll den kvällen allså.
   När matchen väl satte igång fanns det ingen hejd på oss. Och när det sen blev mål var det ju som ni kan förstå nästan kört. Jag höll på att ramla av stolen, ännu en gång, både på mannen bakom mig och framför mig, och jublandet tog aldrig slut. Ett par småkillar, i kanske 7års åldern, bakom oss sa: "det kommer stå om er i tidningen, som dem som skrek mest" haha riktigt söta, men det stämde nog. Men när Ronaldinho sedan vinkade upp mot vår läktare tappade jag nästan rösten istället. Fick fan nästan svårt att andas. Kunde inte ge ifrån mig ett enda litet ljud. Men rösten fanns lyckligtvis kvar. Och vi fortsatte skrika, hoppa, vifta med flaggorna, filma och fota. Allt på samma gång.
   Efter matchen kunde jag knappt prata och jag trodde att jag inte skulle kunna ta en enda hög ton till. Men det kunde jag! Vi sprang mot baksidan där bussarna stod och trängdes med alla ivriga ungdomar där. Höga stängsel o massa vakter men vad gjorde det. Det gjorde inte heller nåt att Brassarna tog runt 30-40 minuter på sig att duscha, elr vad de nu gjorde. Först kom, Gananerna (som Faisa kallade dem haha), och efter en lång tids, väl värd, väntan kom brassarna gående! Jag dog lite för varje spelare som gick förbi. Dog ännu lite mer när Robino kom, och ännu lite mer när Kaká kom gående förbi, vinkandes och med största leendet. Men sen, självklart sist, kom han med det stora H:et. RONALDINHO! Det var då jag slet ut det sista av min röst. Jag skrek som en galning. Men kan man göra så mkt annat när självaste Ronaldinho går 10 meter framför dig vinkandes? Neej just det!

Så jävla underbar dag att det inte är sant! Kan fortfarande inte fatta att vi faktiskt var där och såg Brasilien spela fotboll! Helt sjukt kul var det iaf och stämningen var på topp. Vad mer kan det vara när man ser Gilberto Silva, Robino, Kaká, Ronaldinho och resten av brassarna, och sen även den mest otippade Kofi Annan haha!

Idag mår min röst så där lagom bra och jag är trött som ett as. Men vem bryr sig. Gårdagen var helt klart den bästa dagen hittills på året!

hahahahahahahahahaha!

Asså Sarda vill helst inte skriva det här. Allså han ville inte att vi skulle gå ut med det lixom. Men nu när du skriver sådär är jag ju nästan tvungen. Men ja, vi gifte oss igår. Jag smög ombord på bussen så ingen fotograf elr nåt skulle se, sen gifte vi oss faktiskt där. Kaka var bestman. Allså vi ska ha en riktig ceremoni snart i Rio De Janeiro men vi kunde bara inte vänta 8)

Jag tänkte på en sak... de slog aldrig oss att vi borde tagit kort på KOFI ANNAN HAHHAHAHAH snacka om otur.. men så galet som de var så förstår jag oss! älskar dej (K)

MATHILDA, uppdatera din blogg nuuu!